beatricehoga

Dags för lite ilska igen i dagens lucka nummer 5.

Dagens lucka har egentligen två spår, men jag tänker nog fokusera på det ena spåret idag och återkomma till det andra i en senare lucka. I dagens lucka finns hår. Eller avsaknad av hår. Normen att som kvinna ha så lite hår som möjligt. Hår ska helst endast finnas på håret, ögonfransarna (där betalar vi för att få mer hår) och ögonbrynen. Hår på armarna är okej generellt OM det inte är för mycket och för mörkt (när jag pluggade i USA träffade jag en tjej som rakade sina armar och hennes pojkvän visste inte ens om detta utan trodde att hon hade så hårlösa armar). Vi vill inte att en kvinna ska ha mer hår på armarna än någon man kan ha. Gud bevare oss väl. Männen ska få smeka len och mjuk hud och ska endast kunna dra sina fingrar genom kvinnans väldoftande, nytvättade hårsvall som endast befinner sig på huvudet.

Ställen på kroppen där kvinnor inte ska ha hår är på magen ("raggarsträng"), på benen, under armarna, på läppen, på hakan och naturligtvis på könet/underlivet/muttan/snippan/fittan/mufflan, ja kärt barn har många namn som ni vet och så även det kvinnliga könsorganet.

Jag erkänner, jag är NORMALISERAD i detta. Jag går också loss med rakhyveln för att ta bort det där som idag anses vara något sorts biologiskt misstag anno 2011. Jag har provat vaxremsor och gud vet vad för plågsamma sätt. Men nog borde vi kvinnor inte längre ha hår på dessa ställen?? Borde inte flickebarn idag vara de som föds utan detta på samma sätt som mänskligheten utvecklats genom historien (började gå upprätt och sånt där ni vet).

Vi får väl nog ändå vara glada över att en mångfald av tekniker (vi är ju alla olika och något ska det finnas för alla kvinnors smak och vanor) finns för att ta bort detta oönskade, lite äckliga, som behagar VÄXA på våra kroppar. Allra helst borde nobelpris delas ut för denna korrigerande upptäckt som gör att vi kan behaga på bästa sätt. Hårlöst.

Och nog kan man bli slät och fin och behaglig av detta. Men det är då inte utan besvär som många säkert vet. Biverkningar om man så vill. Och detta har också varit ett samtalsämne med vänner genom åren. Hur man slipper de där hemska inflammerade hårsäckarna när man rakar sig mellan benen eller under armarna? För det vill man ju inte ha. Gå från pudelkalufs till röda kliande prickar, nej nej. Så då diskuterar man sätt att undvika detta på, eller att lindra det. Och som tur är har det ju tagits fram medel även för detta, praise hårborttagningsindustrin!!

Men, det finns ju funktioner som detta hår fyller, believe it or not. Så jag gör revolution och låter bli. Varsågod för intima vetskaper om mig. Tycker det är ledsamt att läsa på bloggar och forum om detta, och inte minst från kvinnor som uttrycker desparation över frågan. Hur raka sig utan problem?! Jag tänker att kanske är problemen i sig ett tecken på något?

Det spår jag lämnar därhän i denna lucka men kommer återkomma till är att det kryper längre ner i åldrarna hos flickor. Normen om hårlöshet (och mycket annat). Kanske är det motviljan mot vuxenheten och vurmandet för ungdomligheten. Eller är det ett osjälviskt värnande av männens ömtåliga händer och ögon?





//Bea

PS. säkert kommer kommentarer om männens debackel med skäggväst och perfekt ansade käklinjer. Ser fram emot att läsa ett inlägg om det.