beatricehoga

Dagens nyheter rapporterade i måndags om studentkårerna ute i landet och att det går kärvt ekonomiskt efter kårobligatoriets avskaffande.

Flera kårer gjorde förra året stora omställningar, inte minst då lärosätena inte kunde gå in med lika mycket ekonomiskt stöd. Det finns studentkårer som fått ganska rejäla summor som ska stötta verksamheten, men det är fortfarande tufft. Det som inte nämns i DN är just de skillnader som föreligger vad gäller ekonomiskt stöd från lärosätet, det varierar från dryga 100 kronor per helårsstudent upp till 500 kronor per helårsstudent.

Lokalmedia har naturligtvis nappat på DN:s rapportering och pratat med kårerna ute i landet. Många lyfte de utmaningar de står inför idag, just nu, med medlemsrekrytering och nedskärningar. Så här första terminen då många kårer famlar i mörkret för att hitta vägen för deras organisation så kämpar de med att rekrytera medlemmar. Med många gånger kraftigt sänkta medlemsavgifter, medlemsförmåner och stora marknadsföringskampanjer sliter nu förtroendevalda för att få antal medlemmar att nå en acceptabel nivå (vad nu det är?).

Jag uttalade mig till TT för SFS räkning vilket fick genomslag i flera medier. Jag vill lyfta några saker som inte bara har att göra med här och nu, utan långsiktiga konsekvenser som kan uppstå.

Om vi börjar med det faktum att studentkårerna fått ekonomiskt stöd från lärosätena. Lärosätena värderar alldeles uppenbarligen det arbete kårerna gör och den funktion de fyller. Bra så långt.

Men, det finns problem med detta, annars skulle jag inte skriva om det (överlag uttalar och skriver jag ofta för att påtala problem som föreligger för studenterna…). Att pengar utgår direkt från lärosätet till den part som ska granska detsamma skapar en beroendesituation. Detta kanske inte någon studentkår eller lärosäte känner av i dagsläget, men det innebär det likaväl och vi ser risker på sikt i relationen mellan studentkår och lärosäte. En arbetsgivare utser inte facklig motpart och skulle inte göra det oavsett hur väl man skulle anse det fungera. Detsamma gäller här. Lärosätena inte bara utser studentkår och ger kårstatus, de ger även pengar så de kan bedriva sin verksamhet.

Bra med lärosätenas stöd är att en del kårer inte tvingats till så radikala omställningar under den korta tid de fick på sig. SFS och andra aktörer varnade för just den korta tid kårerna fick på sig. Det är en mångårig organisation som ska omformas, och detta av studenter som är förtroendevalda under ett år för att sedan låta nya förmågor ta över. Jag hyser djup respekt för dessa människor som slitit hårt under denna korta tid! Jag hyser inte respekt i den här frågan till de som tvingade dem till att slita genom att bara ge ett år att ställa om organisationen och undermåligt anslag för att bedriva det arbete man ålagt kårerna.

Men låt oss komma ihåg en sak i detta. Det beslut som fattades innebär att det är den studentkår lärosätena beslutar ge kårstatus som är den kår som har att representera studenterna. I det beslutet ligger legitimiteten, inte i antal medlemmar. Jag har full förståelse för att man som kår vill ha många medlemmar, jag tycker också det, men för sitt självförtroende så ska alla komma ihåg det. Och kårerna har att företräda studenterna gentemot lärosätet i alla frågor oavsett medlemmar. Ni har rätten att göra det.

Studentkårerna som studentföreträdare behövs för studentinflytandet. Studenter måste på något sätt få inflytande över alla beslut som berör dem och tillgång till alla rum där det som berör dem diskuteras. Där fyller studentkårerna sin funktion. Studentkåren driver på utvecklingen på lärosätet, i kvalitetsfrågor och studiesociala frågor där studenterna berörs. Man ser till studenternas bästa och skyddar deras rättigheter. Det är den huvudsakliga funktionen, idag förtydligat än mer enligt lag.

Pubverksamhet, bio och andra aktiviteter i all ära. Det är bra att det finns kårer som kan ha dessa verksamheter, men det är inte kärnverksamheten. Och det är inte det som riskerar att på lång sikt försämra studenternas inflytande över sin utbildning. Det är otillräckliga statliga verksamhetsbidrag som riskerar det. Det är att idag tvingas lägga kraft på medlemsrekrytering med minskade resurser som riskerar leda till en urholkning av studentinflytandet. Det är då Sverige på sikt riskerar att förlora sitt goda rykte om att vara ett land med starkt studentinflytande. Där studenterna räknas som både mot- och medaktörer, som kvalitetsdrivande och handlingskraftiga för sitt värnande om studenternas rättigheter.

Det fanns en tid då studenterna inte fick ta plats bredvid professorer i mötesrummen. Vi slog oss in och ses idag som en part man inte vill vara utan. Vi vill inte se att det förändras. Men då krävs det ett ansvarstagande från politikerna. Och det krävs att vi bröstar upp oss för det vi åstadkommit och det vi är bra på och viktiga för.

Jag uppmanar alla kårer att uppmärksamma de långsiktiga konsekvenserna som kan uppstå. Att budgeten har förändrats är en självklarhet, men inte det viktiga. Det är innehållet som är det viktiga. Berätta vad ni åstadkommit och vad ni gör, berätta på vilket sätt era timmar i mötesrummen med nämnderna påverkar och har betydelse för studenterna! Vi behöver alla lyfta fram det för att säkra studentinflytandet!