Lucka 14

I lucka nummer 14 finns de små vardagliga sakerna och hur vi hanterar dem. De där kommentarerna vi låter gå förbi och vad de får för konsekvenser.

För varje kommentar vi inte emotsäger så kommer personen i fråga att säga liknande igen, hur sexistiska eller nedriga de än är. Det är jag övertygad om, även om vissa kanske tror att vuxna människor är annorlunda.

Jag var på en konferens idag. Detta rör alltså en kommentar i ett lite större sammanhang. Den sista fördragshållaren, en enhetschef på ett av våra departement, började babbla på om att man kunde praktisera hos dem. Gjorde lite reklam för det i början av sitt föredrag. Så nämner han en ansökan han fått med CV och brev där det dessutom var foto med. Det var en ung kvinna som skickat ansökan och det såg tydligen ut som att hon inte hade någon kjol på sig. Hon satt ner och kjolen var tydligen ganska kort. Det var det första han sa om detta foto. Sen följde att det verkade vara taget i krogmiljö för det fanns ett glas vin med också tydligen. Men det första var kjolen. Så går han vidare med att han pratat med sin kvinnliga kollega eller personalchef om detta, skulle han ge feed back på fotot eller inte? Så att hon inte skickade ett sånt igen liksom? Han vänder sig också till oss i publiken, många förstaterminsstudenter och dessutom gymnasieelever. Jag tänkte, herregud, vad gör han nu?!

Så en kille i publiken tycker att han nog skulle gett feed back om att det kortet kanske inte var så bra, så hon inte gör det igen liksom. Sen säger föredragshållaren att även om han snart får en guldklocka för sin långa statliga tjänst så var han ännu för ung för att vara gubbsjuk. Hö hö.

Jasså? Det tyckte han? Eller så är det faktum att du tar upp det där jävla fotot på en konferens, där det första du säger att du lagt märke till är att kjolen var så kort, ett bevis på just det. Och du är för ung för att vara gubbsjuk? Jävla idiot!

Och jag satt och bet mig i läppen för att inte skrika rakt ut. Jag tänkte att jag skulle säga till att han kanske skulle komma till sak och prata om det han faktiskt var hitbjuden att prata om och sluta prata om unga kvinnors kjolar med en massa främmande människor. Men det gör jag såklart inte. Jag tvekar på sekunden men bestämmer mig för att låta bli. Eller jag väntar snarare ut mitt beslut nog länge för att han ska hinna gå vidare (sen gjorde han ett gäng andra korkade och irrelevanta utvikningar som gör att jag tror han i princip aldrig pratar inför folk. Så var han ersättare till statssekreteraren också).

Och nu är jag arg på mig själv. Jag vet anledningen till att jag inte sa ifrån. För att 150 människor satt där inne och jag tänkte att det kunde riskera resten av föredraget (att han skulle bli enormt generad och börja svamla eller nåt) samt att jag misstänkte att de flesta i salen skull tycka att jag var en jobbig jävel. Han var ju bara rolig. Gav karriärtips till alla unga kvinnor här inne att inte ta på sig för kort kjol till det foto de vill skicka med ansökan. Jag satte det före att kanske se till att han inte tar upp det där igen. Eller någon annan kvinnas korta kjol.

Men han var ju för ung för att vara gubbsjuk. Just det. Undrar vart gränsen går enligt honom? En kille sa till mig när vi tog studenten att han aldrig skulle ha en tjej under 16 år, för efter det "började ju allting hänga". Han var 18 år och visste uppenbarligen inte mycket om livet men ett gubbsjukt äckel var han redan då.

Så. Jag ångrar att jag inte sa ifrån. Att denna man i statens tjänst fick stå ohindrad och prata om irrelevanta saker som berörde en ung kvinnas korta kjol. Han hade inte pratat om en man. Det är jag övertygad om, sen vill säkert flera mena att "det kan du ju inte veta". Nej, erfarenhetsmässigt vet jag inte det. Men jag kan vara övertygad ändå. Punkt.

Så, säg till. Säg till i de vardagliga situationerna, när någon fäller en olämplig kommentar. Ifrågasätt. Vad menar du? Gör det om du står upp för jämställdhet. Gör det om du står upp för människor. Men gör det och slipp känna skuld över att du inte gjorde det.

The little things my friends.


//Bea

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0